Nu, eller i nästa år?

Så här strax före årsskiftet passar det ofta bra att säga t.ex. "ska vi göra det nu eller i nästa år?"

Jag har ju inte skrivit något blogginlägg på hela höst-vintern, och jag övervägde nyss att skriva först nästa år. Men valde annorlunda, för jag vill gärna berätta om hur fint det här året har varit innan det är slut. Jag är så innerligt tacksam över allt jag fått vara med om år 2013!

Jag har jobbat med små grupper på 3-4 personer, med stora grupper på ca 50 personer, och allt där emellan. Fått känna den underbara kraften som uppstår då människor möts, då människor tillsammans vågar göra något lite annorlunda, på ett nytt sätt. Jag har jobbat med studerande i olika åldrar: grundskoleelever, yrkesinstitutstuderande och universitetsstuderande, med personalgrupper och föreningsgrupper och alldeles blandade, tillfälliga grupper, och med människor från olika länder. Jag har sett människor utmana sig själva, bli förvånade, glada och energiska. Och jag har fått följa människors mycket personliga vägar mellan olika beslut

Jag har med andra ord ett alldeles underbart jobb!

Ett fint år kunde förstås också ha inneburit att jag personligen upplevt mindre stress. Jag hoppas att jag går klokare in i det nya året. Att jag oftare minns mottot "Jag är redan framme". Eller varför inte orden: "Jag är tillräcklig. Jag gör tillräckligt." Och så andas jag ut. Ordentligt. Stannar upp. Som vid ett rött ljus i trafiken. Försöker att se på tillvaron ur ett annat perspektiv. Så som jag tittar åt olika håll innan jag går över gatan. Så som jag uppmanar alla dem jag möter att göra!

En konkret perspektivförskjutning blir för min del att en av mina drömmar sedan många år tillbaka går i uppfyllelse: som avslutning på året har Yttra flyttat hem. I och med att jag och min familj har flyttat kan min företagsverksamhet också göra det. Jag kommer från och med nu att jobba hemma när jag inte är på besök hos kunder eller undervisar i skolan. Jag har gott om utrymme här, både för livshandledning och Emotionera-grupper. Till Terapihörnet har jag kvar starka band, men det är inte längre min arbetsplats. Dessutom fick jag för ett par veckor sedan också jobb som modersmålslärare i Sarlinska skolan, dvs. årskurs 7-9 här i Pargas. Några timmar i veckan. Roligt!

Med mig in i det nya året tar jag vetskapen, starkare än förut, om att livet ordnar sig, saker och ting löser sig. Det gäller verkligen bara att hoppa på och åka med. Hur klichéartat det än må låta och hur otroligt svårt det än är ibland att förstå vartåt det bär.

TACK, och vi hörs i nästa år!
Möt det nya året med öppet sinne, och minns att ett nytt år ju faktiskt börjar varje dag. Det är bara en fråga om hur man räknar. Räkna så som det passar DIG bäst! (Se mitt blogginlägg från augusti ...)

Må bra-mässa och verkstäder

Igår deltog jag i en Må bra-mässa som Pargas stad arrangerade. Det var roligt med så många människor som vill må bra, samlade på ett ställe! Roligt att knyta kontakter och känna gemenskap!
Under mässan fick de som ville också möjlighet att prova på Emotionera!® i kortformat och fin känslokommunikation uppstod mellan deltagarna. Tack!

I höst ordnar jag tre Emotionera!® i Pargas och två i Helsingfors. I Helsingfors blir det också två Kommunikationsverkstäder. Lediga platser finns, så du kan fortfarande anmäla dig till verkstäderna (senast fem dagar i förväg). Välkommen!

Emotionera!®-verkstäder i Terapihörnet (Strandvägen 10) i Pargas:
söndag 10.11 kl. 16.00-19.00
måndag 18.11 kl. 17.00-20.00
måndag 2.12 kl. 17.00-20.00

Verkstäder i Ockra (Mechelingatan 10 A) i Helsingfors:

Kommunikationsverkstäder
onsdag 23.10 kl. 17.00-20.00
tisdag 10.12 kl. 17.00-20.00

Emotionera!®
måndag 4.11 kl. 17.00-20.00
onsdag 27.11 kl. 17.00-20.00

Tips:
Om du rör dig i Pargas - kom in till Terapihörnet och ta en titt på de nya böckerna i bokhörnan. Fira höst med att läsa en bok som hjälper dig att må bättre!

Att hinna

Det kan inte hjälpas att det blivit höst. Men det gör väl inget? Det finns mycket att göra. Lite för mycket för de flesta. Så tiden går fort. (Det betyder visst att man har roligt?) Åtminstone jag hinner inte riktigt med. Men det gör väl heller inget, tror jag. Jag hinner med det som det är meningen att jag ska hinna med. Strikt taget hinner jag inte skriva det här blogginlägget, men jag gör det ändå. För jag protesterar mot allt det jag inte hinner med. Ett gäng små demonstranter har tagit plats i mig och viftar med pyttesmå skyltar och banderoller och ropar i kör: Du hinner! Du hinner!

Och jag hinner. Jag hann. Jag har hunnit.

För jag är fortfarande kvar här vid datorn, inget hemskt har hänt mig dessa 5 minuter, och allt det som jag egentligen skulle göra när jag satte mig här finns fortfarande kvar.

Hann du läsa allt detta?
Tack för din tid. Den är värdefull och jag uppskattar att du gav mig av den.
Ta väl hand om din tid, och lyssna på dina inre demonstranter, när du hinner.

Sommar, kesää, summer!

Sommar, sommar, sommar! Semestern är slut, men inte sommaren.

Vielä on kesää jäljellä, vielä tulee kauniita päiviä ... Itse asiassa en pidä tästä laulusta ollenkaan, mutta tottahan se on: uudet päivät jatkavat tulemistaan, ja tämä näyttää jatkuvan vielä jonkin aikaa ...
Entä mitä jos kesä olisikin loppu? Jokainen päivä on vähän kuin uudenvuodenpäivä - kaiken voi aloittaa uudestaan. Tänään on esimerkiksi hyvä päivä kirjoittaa ensimmäsitä kertaa (muttei viimeistä) suomenkielellä Yttrabloggeniin. Tervetuloa myös suomenkieliset lukijat!

Också den här gången firar jag sommaravslutningsveckor med att hålla en kurs i svenska för 16 härliga utbytesstuderande! Verkligen en rolig, inspirerande och intensiv början på andra halvan av 2013!

Det är mycket på gång nu, många verkstäder som precis håller på att hitta sina datum, flera nya böcker i bokhyllan på Terapihörnet och spännande människor att tänka samarbetstankar och odla idéer med.

Dagens boktips (eller kanske sommarens) är Vinden är min mor. En indiansk schamans liv och lära av Bear Heart och Molly Larkin. Boken finns riktigt snart i Terapihörnets bokhylla, bara jag hunnit smälta alla insikter den gav mig och bära dit den. Välkommen in för att bläddra eller låna!

Yesterday I had a wonderful experience that I want to share with you. When I finished teaching, I sat outside in the park, reading the book I just mentioned above. Wonderful summer weather! I closed my eyes for a while, to make sure I really remembered to enjoy the moment. And all of a sudden, I felt so grateful that WE are all here on this planet. I felt we're all made of the same ingredients, no matter what we look like or what we do. I know, this has been said a million times before, and many languages have idiomatic expressions or sayings stating this. But the real insight was when I opened my eyes again, and hit the surface. By this I mean that I almost physically felt the difference between looking at things with my eyes, and without them.

Med andra ord: TACK! Så roligt att just du är här just nu! Och gott nytt år! Hyvää uutta vuotta! Happy new year! (The explanation for this seemingly mispositioned greeting is written in the Finnish text above ... Learn to understand Finnish or ask me, if you don't know what I mean.)

Semester!

Idag har jag jobbat sista dagen inför semestern. Jag tänker hålla precis ledigt i några veckor! Läsa mejl bara sporadiskt, svara i telefonen om jag vet vem som ringer och att det inte är jobbärenden, känna efter vad jag vill och inte vad jag borde osv.

Men först både vill och ”måste” jag skriva det här inlägget, mest för att säga att jag hade delvis fel i det förra, då jag skrev att fågelsången skulle tystna vid högsommartider. Idag när jag har suttit och jobbat har bofinkarna fortfarande sjungit sin underbara ramsa, ungefär: ”ti ti ti ti tii va gör ni?”

Och det har jag verkligen frågat mig själv också – vad gör jag egentligen? Sitter inne vid datorn och skriver mejl och planerar kurser i stället för att gå ut!

Bilden jag bifogar visar utsikten från min sittplats (visserligen är fotot taget kvällstid och det något otvättade fönstret saknas också). Från och med nu tänker jag ha ännu bättre tid att både sitta och titta ut, men framför allt att VARA där utanför!

Sommaren är inte kort, den är lång. Jag hade helt klart fel förra gången jag bloggade (eller med andra ord, jag har nu äntligen kommit över min midsommardeppighet!)

Många sköna sommardagar till dig!

Hemligheter i midsommarnatten

Varning: Det här inlägget är lite extra farligt. Början av det kan nämligen reta gallfeber på dig som älskar juli och augusti. Det gör jag också, men här nedan berättar jag om vad jag upplever i midsommartider. Sätt inte sillen i vrångstrupen om du läser vidare. Vem vet, kanske finns det någon annan där ute som tänker som jag?


Våren och försommaren kom och for - som vanligt. Man ska vara uppmärksam för att hinna med. Jag brukar roa mig med att försöka se precis när björkens knoppar blir mössöron och sedan blad, och följa med dag för dag hur lönnen blommar, och jag försöker också varje år att medvetet andas syrendoft och lagra den så det räcker över vintern. Jag har så många gånger besviket konstaterat att "oj, nu är den tiden redan förbi". För det är så svårt att hinna med i svängarna! Det räcker med att åka till en annan ort ett veckoslut och så ser omgivningen annorlunda ut när man kommer hem tillbaka. Jag gillar inte att missa när våren och sommaren kommer, men som tur kommer de igen nästa år.

Faktiskt så tycker jag att årets allra bästa tid nu går mot sitt slut. Min pappa brukade alltid passa på att säga "nu går vi mot mörkare tider" mitt under midsommarfirandet. Och det hade han ju för all del rätt i, men det är kanske inte riktigt vad man vill höra just då ... Inte vet jag om orsaken är pappas sarkastiska kommentar, men jag får alltid lägga lite extra energi på att pigga upp mig när fågelsången tystnar och högsommaren tar över. Jag tycker om alla årstider, och vet att det kommer en massa nya fina stunder och dagar i öster, men jag måste ta mig igenom en deppighetsfas när det börjar bli mörkare igen. Ja, jag vet och jag njuter av det: det blir fortfarande bara ljusare! Några dagar till. Och sedan finns ju ljuset kvar länge än, tack och lov.

Ja, nu är det MÅNGA ljusa och underbara sommardagar kvar. Mitt tips idag är: Gå INTE och lägg dig tidigt. Sov en annan gång. Och om du måste vaka av någon orsak (trevlig eller mindre trevlig), försök lägga märke till hurdan natten är och vad som händer omkring dig. Månen som lyser på den knappt skymningsblåa natthimlen. Morkullan som sirrar förbi eller svalorna som tjiar högt där uppe. Själv har jag vakat vid våra sjuka barns sängar de senaste nätterna och känner mig i ärlighetens namn både blek och eländig, men jag är på riktigt också glad att ha fått se nätterna.

Mindre glad blev jag när jag i natt plötsligt tänkte: "det här kan jag ju blogga om". Då frågade jag mig samtidigt vad det är att uppleva saker på riktigt. Är det att själv helt enkelt bara uppleva något? Eller kanske att ta ett foto av det jag upplever? När jag satt där och höll en febrig liten hand och tänkte på ett blogginlägg jag vill skriva kändes det lite som att jag sköt ifrån mig min egen upplevelse. Det blev en distans som jag inte ville känna. Men upplevelsen är fortfarande min. Så det så. Och jag önskar dig som läser det här liknande upplevelser (utom de sjuka barnen). Och alla upplevelser behöver du kanske inte skriva om i din blogg eller posta på FaceBook. Eller hur?

Prova i stället på en alldeles hemlig midsommarnattsupplevelse. En som är precis bara din egen! Lycka till med hemlighetsmakeriet, och njut av sommarlivet!

Reklam och verklighet

Jag tycker om att marknadsföra det jag gör, eftersom jag tror, och har fått både höra och märka, att de som deltar i t.ex. en verkstad har nytta av det, eller i alla fall får uppleva någonting nytt och intressant. (reklam)

Eftersom mitt jobb handlar om personlig utveckling kan jag inte, och vill jag inte, undgå att sådan också sker hos mig själv. Idag har jag t.ex. lärt mig någonting om vad jag verkligen behöver lära mig (!): att inte ha den högsta växeln inställd en hel dag i sträck, för då startar inte motorn följande dag. Det är visserligen viktigt för mig som företagare att synas och höras, och att jobba på med det jag brinner för, men ibland skulle det faktiskt vara trevligast att ligga på soffan och läsa en bok. (verklighet)

På anslagstavlan i mitt arbetsrum, bredvid de vårgröna fåtöljerna där vi sitter när det är livshandledning på gång (reklam) står det "Jag är jag och jag duger" och "Jag är redan framme". Jag behöver alltså varken koppla i en högre växel eller känna att jag är dålig för att jag är lite trött och avig idag. Och det behöver inte du heller, om det inte är så att högsta växeln känns helt rätt. (verklighet)

Men kanske, kanske behöver du bromsa in, ens lite, lite grann, för att hinna se att löven håller på att spricka ut! Vårverklighet. Vår verklighet. Din verklighet.