Att hinna

Det kan inte hjälpas att det blivit höst. Men det gör väl inget? Det finns mycket att göra. Lite för mycket för de flesta. Så tiden går fort. (Det betyder visst att man har roligt?) Åtminstone jag hinner inte riktigt med. Men det gör väl heller inget, tror jag. Jag hinner med det som det är meningen att jag ska hinna med. Strikt taget hinner jag inte skriva det här blogginlägget, men jag gör det ändå. För jag protesterar mot allt det jag inte hinner med. Ett gäng små demonstranter har tagit plats i mig och viftar med pyttesmå skyltar och banderoller och ropar i kör: Du hinner! Du hinner!

Och jag hinner. Jag hann. Jag har hunnit.

För jag är fortfarande kvar här vid datorn, inget hemskt har hänt mig dessa 5 minuter, och allt det som jag egentligen skulle göra när jag satte mig här finns fortfarande kvar.

Hann du läsa allt detta?
Tack för din tid. Den är värdefull och jag uppskattar att du gav mig av den.
Ta väl hand om din tid, och lyssna på dina inre demonstranter, när du hinner.