Eftersom jag och min familj har flyttat har jag för tillfället ingen lokal för min gruppverksamhet, men det är saker på gång. Under hösten har en grupp träffats i Pargas och mina planer är att ha en vårgrupp också. Eventuellt blir det också en grupp i Helsingfors.
Inför julen vill jag här publicera min kolumntext från gårdagens Pargas Kungörelser och med den önska GOD JUL till alla där ute!
Det handlar
om julen
Rubriken må
fungera som en varning för dig som tycker att det är fel att allt handlar om
julen så här en vecka innan. Jag hör till dem som gillar julen och gärna omger
mig med juliga saker från och med första advent. Varför det? Julen är ju bäst
på en sak – att göra det klart för alla vems plats vid julbordet som står tom.
När jag
växte upp kunde vardagen vara jobbig, men aldrig någonsin julen. Då var alla i
familjen på gott humör. Alla var tillsammans. Ibland hade vi släktingar på
besök över julen, ibland åkte vi själva någonstans. Oavsett vad som stod på
programmet innebar julen ledighet från att vara osams. En eventuell bidragande
orsak till att det fanns ett stort lugn under mina barndomsjular var att
färjorna till Nagu slutade gå på julaftonskvällen och sedan gick följande gång
på julannandag. Det gällde helt enkelt att välja sida under julen, och sedan
gilla läget.
Hur lugnt
och skönt mammorna som dukade fram julmat i flera repriser hade det vet jag
inte säkert. På något vis måste de ha klarat av detta utan att bli stressade.
Och så fort bordet var avdukat kom sällskapsspelen fram. Där kunde vi sitta och
spela, alla tillsammans, tills det var dags för nästa måltid.
När jag var
13 år skildes mina föräldrar. Med ens kändes allt alldeles fel när det blev
jul. Varje julförberedelse kändes avig och utfördes med tårar på kinderna. Vad
det än handlade om så fattades hälften. Julmusiken var proppmättad av tidigare
jular. Julgranspynten doftade som vanligt av gammalt damm och av fuskpepparkakorna
som jag hade gjort i dagis, men fel personer hängde dem i granen. Det tog många
år innan jag slutade gråta på julen. Sedan dess har visserligen nya orsaker
till jultårar dykt upp, men jag älskar ändå envist julen.
Jag tänker mig
julborden runt om i landet och världen så här: det finns dukade platser för de
gäster som är med just då och just där. Härligt! Och så finns det platser för
alla dem som gärna hade fått vara med. Det är kanske omöjligt – eller kanske
inte ens meningen – att vi ska fira jul i fullständig lycka. Kraven på att
känna sådan lycka gör det förmodligen outhärdligt med ”We wish You a Merry Christmas”
ur alla högtalare (nåja, den sången är faktiskt rätt jobbig också om man är vid
mycket gott mod ...) Kan det vara så att om jag ger alla de känslor jag
upplever lov att finnas, så kan de känslor jag längtar efter att känna också dyka
upp innan julen är förbi? Så kära Julgubben, jag önskar en skön jul till alla.
Och Julgubben finns!