Lisa Nilssons sång "Var är du min vän" har fem verser. En för våren, en för sommaren, en för hösten och en för vintern. Varje vers börjar med orden "Nu är X här", där X står för en ny årstid varje gång. Efter ett mellanspel kommer den femte versen där årstiden bytts ut mot "livet". Sångtexten är inte speciellt lång.
Nu när sommaren småningom kommer att övergå i höst kommer jag att tänka på den här sången och hur den speglar min uppfattning av tillvaron: årstiderna går fort. De kan kännas långa, de kan vara händelserika, men när följande årstid står för dörren känns det som att det inte var länge sedan sist.
I första delen av trilogin Vargskinnet skriver Kerstin Ekman om svenska Lappland, mestadels i början av 1900-talet. Enligt den här boken (Guds barmhärtighet) räknar samerna med åtta årstider, som alla har egna benämningar.
Det här får mig att fundera på om tiden skulle gå ännu fortare om den vore indelad i åtta kapitel, eller om det i stället skulle vara lättare att ha tålamod att bara vistas i den tid som är? Kan det vara så att vi ibland längtar vidare till nästa årstid, i stället för att njuta av den där vi befinner oss, för att det känns alltför avlägset att vänta ca 12 veckor?
Hur många kapitel har livet? Ett eller många? Går ett liv fort eller långsamt?
Jag vet inte, men jag funderar. Just under sommaren är det ändå härligt många som lyckas stanna upp och se sig omkring.
Om du vill sikta framåt mot nästa årstid kommer här en liten infopuff:
I höst startar jag en ny psykodramagrupp i Pargas (startdatum 15.9).
Dessutom kommer min goda vän Martina Lindroos att hålla en Reiki-kurs (nivå 1, i november) hos Yttra i Pargas. Hör av dig för mera info och välkommen med!
No comments:
Post a Comment