Hemligheter i midsommarnatten

Varning: Det här inlägget är lite extra farligt. Början av det kan nämligen reta gallfeber på dig som älskar juli och augusti. Det gör jag också, men här nedan berättar jag om vad jag upplever i midsommartider. Sätt inte sillen i vrångstrupen om du läser vidare. Vem vet, kanske finns det någon annan där ute som tänker som jag?


Våren och försommaren kom och for - som vanligt. Man ska vara uppmärksam för att hinna med. Jag brukar roa mig med att försöka se precis när björkens knoppar blir mössöron och sedan blad, och följa med dag för dag hur lönnen blommar, och jag försöker också varje år att medvetet andas syrendoft och lagra den så det räcker över vintern. Jag har så många gånger besviket konstaterat att "oj, nu är den tiden redan förbi". För det är så svårt att hinna med i svängarna! Det räcker med att åka till en annan ort ett veckoslut och så ser omgivningen annorlunda ut när man kommer hem tillbaka. Jag gillar inte att missa när våren och sommaren kommer, men som tur kommer de igen nästa år.

Faktiskt så tycker jag att årets allra bästa tid nu går mot sitt slut. Min pappa brukade alltid passa på att säga "nu går vi mot mörkare tider" mitt under midsommarfirandet. Och det hade han ju för all del rätt i, men det är kanske inte riktigt vad man vill höra just då ... Inte vet jag om orsaken är pappas sarkastiska kommentar, men jag får alltid lägga lite extra energi på att pigga upp mig när fågelsången tystnar och högsommaren tar över. Jag tycker om alla årstider, och vet att det kommer en massa nya fina stunder och dagar i öster, men jag måste ta mig igenom en deppighetsfas när det börjar bli mörkare igen. Ja, jag vet och jag njuter av det: det blir fortfarande bara ljusare! Några dagar till. Och sedan finns ju ljuset kvar länge än, tack och lov.

Ja, nu är det MÅNGA ljusa och underbara sommardagar kvar. Mitt tips idag är: Gå INTE och lägg dig tidigt. Sov en annan gång. Och om du måste vaka av någon orsak (trevlig eller mindre trevlig), försök lägga märke till hurdan natten är och vad som händer omkring dig. Månen som lyser på den knappt skymningsblåa natthimlen. Morkullan som sirrar förbi eller svalorna som tjiar högt där uppe. Själv har jag vakat vid våra sjuka barns sängar de senaste nätterna och känner mig i ärlighetens namn både blek och eländig, men jag är på riktigt också glad att ha fått se nätterna.

Mindre glad blev jag när jag i natt plötsligt tänkte: "det här kan jag ju blogga om". Då frågade jag mig samtidigt vad det är att uppleva saker på riktigt. Är det att själv helt enkelt bara uppleva något? Eller kanske att ta ett foto av det jag upplever? När jag satt där och höll en febrig liten hand och tänkte på ett blogginlägg jag vill skriva kändes det lite som att jag sköt ifrån mig min egen upplevelse. Det blev en distans som jag inte ville känna. Men upplevelsen är fortfarande min. Så det så. Och jag önskar dig som läser det här liknande upplevelser (utom de sjuka barnen). Och alla upplevelser behöver du kanske inte skriva om i din blogg eller posta på FaceBook. Eller hur?

Prova i stället på en alldeles hemlig midsommarnattsupplevelse. En som är precis bara din egen! Lycka till med hemlighetsmakeriet, och njut av sommarlivet!