Nu, eller i nästa år?

Så här strax före årsskiftet passar det ofta bra att säga t.ex. "ska vi göra det nu eller i nästa år?"

Jag har ju inte skrivit något blogginlägg på hela höst-vintern, och jag övervägde nyss att skriva först nästa år. Men valde annorlunda, för jag vill gärna berätta om hur fint det här året har varit innan det är slut. Jag är så innerligt tacksam över allt jag fått vara med om år 2013!

Jag har jobbat med små grupper på 3-4 personer, med stora grupper på ca 50 personer, och allt där emellan. Fått känna den underbara kraften som uppstår då människor möts, då människor tillsammans vågar göra något lite annorlunda, på ett nytt sätt. Jag har jobbat med studerande i olika åldrar: grundskoleelever, yrkesinstitutstuderande och universitetsstuderande, med personalgrupper och föreningsgrupper och alldeles blandade, tillfälliga grupper, och med människor från olika länder. Jag har sett människor utmana sig själva, bli förvånade, glada och energiska. Och jag har fått följa människors mycket personliga vägar mellan olika beslut

Jag har med andra ord ett alldeles underbart jobb!

Ett fint år kunde förstås också ha inneburit att jag personligen upplevt mindre stress. Jag hoppas att jag går klokare in i det nya året. Att jag oftare minns mottot "Jag är redan framme". Eller varför inte orden: "Jag är tillräcklig. Jag gör tillräckligt." Och så andas jag ut. Ordentligt. Stannar upp. Som vid ett rött ljus i trafiken. Försöker att se på tillvaron ur ett annat perspektiv. Så som jag tittar åt olika håll innan jag går över gatan. Så som jag uppmanar alla dem jag möter att göra!

En konkret perspektivförskjutning blir för min del att en av mina drömmar sedan många år tillbaka går i uppfyllelse: som avslutning på året har Yttra flyttat hem. I och med att jag och min familj har flyttat kan min företagsverksamhet också göra det. Jag kommer från och med nu att jobba hemma när jag inte är på besök hos kunder eller undervisar i skolan. Jag har gott om utrymme här, både för livshandledning och Emotionera-grupper. Till Terapihörnet har jag kvar starka band, men det är inte längre min arbetsplats. Dessutom fick jag för ett par veckor sedan också jobb som modersmålslärare i Sarlinska skolan, dvs. årskurs 7-9 här i Pargas. Några timmar i veckan. Roligt!

Med mig in i det nya året tar jag vetskapen, starkare än förut, om att livet ordnar sig, saker och ting löser sig. Det gäller verkligen bara att hoppa på och åka med. Hur klichéartat det än må låta och hur otroligt svårt det än är ibland att förstå vartåt det bär.

TACK, och vi hörs i nästa år!
Möt det nya året med öppet sinne, och minns att ett nytt år ju faktiskt börjar varje dag. Det är bara en fråga om hur man räknar. Räkna så som det passar DIG bäst! (Se mitt blogginlägg från augusti ...)