Småprat och storprat

De senaste veckorna har jag fått uppleva mycket mingel. Träffat många människor som jag utbytt tankar, info och kontaktuppgifter med. Och småpratat med. Den här våren har också vädret varit tjänligt för den som tycker att det är svårt att komma på något att prata om med främmande människor.

Eftersom jag inte är jordbrukare kan jag ta det här vårvädret med humor. Jag gissar att den som vill ut på åkern inte har lika nära till skrattet. Här en bild som jag tog för några timmar sedan när jag följde barnen till skolan:

För två veckor sedan var jag med om en intressant företagarkryssning. Det var spännande att träffa många andra egenföretagare, och roligt att få vidga vyerna och lägga till många finskspråkiga kontakter i Yttras nätverk! Dagen råkade vara en fantastiskt solig söndag och jag njöt av att tidigt på morgonen promenera längs Aura å för att ta mig från busshållplatsen vid Domkyrkan till färjeterminalen. Det var nästan bara jag och några trutar och måsar som var igång. Och så solen då, som värmde stadsbiblioteket med sina morgonstrålar.

Några dagar senare yrde kornsnön rätt från sidan när jag glatt studsade fram på gatan, på högvarv efter att ha varit med om ännu en intressant dag. Jag deltog i ett seminarium som sammanförde företag i Åboland, på Åland och i Stockholmstrakten. Igen mängder av intressanta människor att möta och inspirerande kontakter att knyta.

Få se vilka olika möjligheter alla dessa möten kommer att leda till? Småprat kan bli storprat - eller åtminstone få stor betydelse. Men underskatta inte betydelsen av den gemenskap som lite nyckfull väderlek kan skapa mellan främmande människor. Det är så viktigt att vi pratar med varandra, ser varandra och möter varandra! Det i sig är något stort.

Förresten, nu snöar det ymningt där ute igen.

Psykodramagrupp på gång!

Nu är det igen dags för en psykodramagrupp, denna gång i Pargas. Vi kommer att träffas 4 kvällar : 11.4, 25.4, 9.5 och 22.5. Det ska bli så roligt! Jag är glad över att få hålla träffarna i Röda Korsets Humana-hus.

Gruppen passar dig som:
 vill prova på psykodrama som metod
 vill utveckla dig själv
 vill vara kreativ
 står inför vägval och förändringar, privat eller i yrkeslivet/studierna
 längtar efter att slappna av och få ny energi
 vill lära dig mera om grupper och gruppdynamik
 ofta samarbetar med olika människor och vill bli ännu bättre på det

Hör av dig om du vill vara med!

Ha en skön vår!

Extra bra

Till min natur hör att ständigt vara på jakt efter insikter. Jag drivs av en vilja att utvecklas. Men insikter kommer sällan på beställning. De finns inbakade i allt möjligt annat och det krävs ofta en ansträngning att gräva fram dem. Åtminstone för mig är det så. Det här grävandet sker ofta när jag pratar med andra människor och också när jag sitter och skriver dagbok. Ibland är det i stället vardagens händelser som gör att inskterna brakar ner över mig.

Hur det än går till så gör det ofta lite ont, men sedan kommer det något gott ur det hela.

Som t.ex. här om veckan när jag alldeles plötsligt insåg att jag ofta går (har gått!) omkring med målet att vara extra bra på saker jag gör. Extra bra på mitt jobb, extra bra mamma, extra bra på att ... ja, på allt, nästan.

Men det är ju så fruktansvärt svårt att vara EXTRA bra. Jämfört med att vara bra. Inte BARA bra, utan BRA.

Med insikten kom ett stort lugn över mig. Och känslan av att jag gjort tillräckligt, att jag duger. Men framför allt försvann alla jämförande tankar, alla skämmiga känslor som har att göra med att till och med vara avundssjuk på någon annan. Om jag inte kräver av mig själv att överträffa någon uppstår en känsla av gemenskap: för vi kan ALLA vara bra. Alldeles samtidigt.

Vi ser ju ändå inte helhetsbilden av människor omkring oss hela tiden, men bär runt med hela oss själva till lust och leda. Och faktiskt så tyckte jag att jag såg annorlunda ut när jag såg mig i spegeln. Jag var inte alls lika självkritisk längre.

Kanske har DU redan tänkt just de här tankarna för länge sedan och undrar hur det kunde ta mig så länge att komma på något så självklart (som jag dessutom på ett förnuftsplan känt till redan länge). Då kan jag uppriktigt säga grattis och wow, så härligt för dig, utan att känna att jag gjort bort mig. För jag behöver inte vara extra bra på att komma till insikter heller.

Ååå, vad det är kul att vara tillräckligt bra! Det är du också! Fira det på något sätt du gillar!

Vad drömmer du om?

Dags för ett nytt år - igen. Jag hoppas att året ska bli ett gott år, för alla. Att det ska finnas balans och goda energier, utmaningar i lagom stora portioner och mycket inspiration, kärlek och glädje. Jag är nyfiken på vad 2017 kommer att föra med sig, och jag önskar samma nyfikenhet till dig också! Jag tror att nyfikenhet är en god början.

Nyfikenhet kan också innebära att väldigt ofta påbörja nya saker. Vilket i sin tur kan vara påfrestande. Ett nytt år lockar till tankar på förändring oftare än tanken "Jag hoppas allt ska fortsätta precis som nu". Var ligger balansen mellan de här ytterligheterna?

Jag läser på olika ställen att det blir allt vanligare att människor plockar ihop sin försörjning av olika mindre bitar. Allt fler frilansar, projektjobbar och grundar enpersonsföretag som ger dem möjlighet att mångsyssla. Möjlighet att göra det de vill! Jag känner igen mig. Jag känner glädje och tacksamhet över att få jobba just så här, men frågar mig också varför möjligheten att göra vad jag vill ofta verkar innebära ett högt pris att betala i form av ekonomisk osäkerhet och ett stundvis högt arbetstempo. Alltså: Varför känner så få av oss att vi gör det vi innerst inne vill, och varför mår vi inte nödvändigtvis jättebra, även om vi gör det vi vill?

För mig har år 2016 innehållit bland annat undervisning i svenska som främmande språk, skrivverkstäder, dramaverkstäder, psykodrama, kurser i inspirerande svenska, översättning, språkgranskning, privatundervisning och drömverkstäder. Jag har träffat många, många intressanta människor. Jag får på många sätt leva ett liv som motsvarar det jag hoppats på och drömt om.

Vad drömmer DU om?

I november nådde jag dessutom en milstolpe. En dröm gick i uppfyllelse när jag blev Diplomerad psykodramatiker. Jag är så glad för detta!

Avslutningsvis vill jag säga tack, tack, tack till alla er som funnits i mitt liv detta år, och gjort det möjligt! Må ni få ett 2017 som gör er glada!

Drömmar och drama - nya möjligheter!

Hösten är här och med den flera olika nya grupper och program där alla som vill får chans till både nytänk och avkoppling från allt det som ska rymmas i kalendern. Varmt välkommen med!

Drömtid - drömverkstäder i Pargas: 3.10, 17.10, 7.11 och 28.11 kl. 17.30-20.30 i Ankarhuset. Kom med och utforska dina möjligheter med hjälp av olika slags kreativa övningar och metoder!
Pris: 60/45 €.

Psykodramautbildningsveckoslut i Åbo:

Fredag 21.10 - måndag 24.10. Pris: 115 €

Psykodramagrupp i Åbo:

Vi träffas sju gånger i en grupp med 5-10 deltagare, klockan 17.30-20.30 i SFV:s lokaler på Tavastgatan 30 D, 33-34 i Åbo. Alla träffar utom en är på tisdagar.

Höstens träffar: 25.10.2016, 8.11.2016, 22.11.2016 och 2.12.2016 (måndag!)
Vårens träffar: 10.1.2017, 24.1.2017 och 7.2.2017.

Pris: 165/140 €

Psykodramautbildningen eller -gruppen passar dig som:
 vill prova på psykodrama som metod   vill utveckla dig själv  vill vara kreativ  står inför vägval och förändringar, privat eller på jobbet/i studierna  längtar efter att slappna av och få ny energi  vill lära dig mera om grupper och gruppdynamik  ofta samarbetar med olika människor och vill bli ännu bättre på det

Ta kontakt och kom med!

Tid

Den här sommaren innehöll många olika fester som har att göra med att ett visst antal år har gått sedan någon viss händelse, och det fick mig att reflektera mycket över vad tid egentligen är. Texten nedan är min senaste kolumn i Pargas Kungörelser. Den skrev jag om samma tema: tid.

Tid är det enda vi har, brukar det sägas. Stämmer det verkligen? Vad betyder det i så fall att tid är? Jag har en känsla av att många ofta känner att de inte har tid. Till och med så till den grad att det känns som att tid är det enda de inte har. Hur är det, delar vi vår tid med andra eller har var och en sin egen tid? Respekterar vi i så fall varandras tid tillräckligt? Finns det en tid, eller flera olika?

Den här hösten visas en finlandssvensk barnprogramsserie om äventyraren Vinter Varg som ska leta rätt på en tidskula och se till att tidens vågskålar ligger i balans. Om han misslyckas med sitt uppdrag går tiden ur led. Om tiden på riktigt går ur led, vad händer då? Påverkas allt och alla, eller kan en enskild människas tid gå ur led, för en kort stund?

Ett exempel: Det kan tydligen vara farligt att tvätta händerna, i varje fall om man vill använda tvål. När jag här om dagen tryckte ner pumpen på den flytande tvålen flög en kaskad av tvål rätt in i mitt högra öga. Jag hann varken flytta på mig eller blinka. Jag hann inte = jag hade inte tid. Men det låter ju vrickat! Tänk så ineffektiv tidsanvändning, för sedan gick det minst en halv timme till att skölja ögat.

Ett exempel till: Avsändaren till ett mejl ställer två frågor, noggrant fördelade på separata textstycken. Mottagaren svarar på bara den ena frågan, eller skriver ”Det är okej!” som ett sammanfattande kortsvar på hela mejlet. Då måste avsändaren antagligen formulera ett (helst artigt) nytt mejl. Som jag ser det är det en form av respekt mot sina medmänniskor att fokusera på en sak i sänder, så att varje ärende inte upptar mer (av någons) tid än nödvändigt.

Men vad ÄR tid? Kanske något jämförbart med luften omkring oss? Så länge vi andas in och ut och in igen vinner vi lite mera tid. Vi lever lite längre, hinner uträtta lite mer (t.ex. besvara fler mejl, eller det där ena mejlet fler gånger).

Alternativt hinner vi sitta still och känna efter hur tiden känns just idag. Men vad händer med tiden när jag sitter still i ett flygplan? Förflyttar jag mig då både genom tid och rum? Jag befinner mig fortfarande i min tid. Andas fortfarande. Men nedanom planet, i de länder vi passerar, visar klockan olika tider. Människorna har olika perspektiv på tiden, men jag tror att det ändå är samma tid. Kanske finns det alltså bara en tid och den är allt vi har? Så när vi vill hitta något vi har gemensamt med människor omkring oss kan vi alltid hänvisa till att vi delar tiden. En god början på vad som helst!

Femårsdag

Igår, när sommaren enligt kalendern övergick i höst, fyllde mitt företag Yttra 5 år.

Det har sagts mig att det tar fem år innan man vet om ens företag lönar sig eller inte. Jag undrar hur jag ska räkna, eftersom jag ofta haft jobb vid sidan om Yttra, och alltså inte drivit företaget på heltid i fem år.

Dessutom undrar jag vad som räknas som lönsamt? Jag antar att det handlar om ekonomi. Att det ska gå att leva på sitt företag. För mig handlar ändå företagsamheten om mycket annat också. Om att få leva det liv jag vill leva och göra sådant som jag gillar och kan.

Till mina arbetsuppgifter hör just nu både fondfinansierade projekt och projekt där jag får skicka fakturor åt någon efteråt. Gemensamt för dem alla är ändå att de handlar om sådant jag brinner för! Välmående, framtidsdrömmar, personlig utveckling, gruppdynamik, kreativitet, läsiver, skrivlust osv. Under hösten får jag jobba med ungdomar och vuxna, infödda finländare och hitflyttade. Jag får samarbeta med både stora och små aktörer och jag får både jobba hemifrån vid datorn och träffa människor både på möten och i mina grupper.

Så nu, efter fem år, ser min vardag ut precis så som jag tänkte mig den när jag startade firman!

Välkommen med i någon av de grupper jag (är med och) ordnar i höst! Det blir en psykodramagrupp i Åbo och eventuellt en i Pargas. I Pargas startar också en grupp där vi jobbar med våra drömmar: Drömbiten.