Tid

Den här sommaren innehöll många olika fester som har att göra med att ett visst antal år har gått sedan någon viss händelse, och det fick mig att reflektera mycket över vad tid egentligen är. Texten nedan är min senaste kolumn i Pargas Kungörelser. Den skrev jag om samma tema: tid.

Tid är det enda vi har, brukar det sägas. Stämmer det verkligen? Vad betyder det i så fall att tid är? Jag har en känsla av att många ofta känner att de inte har tid. Till och med så till den grad att det känns som att tid är det enda de inte har. Hur är det, delar vi vår tid med andra eller har var och en sin egen tid? Respekterar vi i så fall varandras tid tillräckligt? Finns det en tid, eller flera olika?

Den här hösten visas en finlandssvensk barnprogramsserie om äventyraren Vinter Varg som ska leta rätt på en tidskula och se till att tidens vågskålar ligger i balans. Om han misslyckas med sitt uppdrag går tiden ur led. Om tiden på riktigt går ur led, vad händer då? Påverkas allt och alla, eller kan en enskild människas tid gå ur led, för en kort stund?

Ett exempel: Det kan tydligen vara farligt att tvätta händerna, i varje fall om man vill använda tvål. När jag här om dagen tryckte ner pumpen på den flytande tvålen flög en kaskad av tvål rätt in i mitt högra öga. Jag hann varken flytta på mig eller blinka. Jag hann inte = jag hade inte tid. Men det låter ju vrickat! Tänk så ineffektiv tidsanvändning, för sedan gick det minst en halv timme till att skölja ögat.

Ett exempel till: Avsändaren till ett mejl ställer två frågor, noggrant fördelade på separata textstycken. Mottagaren svarar på bara den ena frågan, eller skriver ”Det är okej!” som ett sammanfattande kortsvar på hela mejlet. Då måste avsändaren antagligen formulera ett (helst artigt) nytt mejl. Som jag ser det är det en form av respekt mot sina medmänniskor att fokusera på en sak i sänder, så att varje ärende inte upptar mer (av någons) tid än nödvändigt.

Men vad ÄR tid? Kanske något jämförbart med luften omkring oss? Så länge vi andas in och ut och in igen vinner vi lite mera tid. Vi lever lite längre, hinner uträtta lite mer (t.ex. besvara fler mejl, eller det där ena mejlet fler gånger).

Alternativt hinner vi sitta still och känna efter hur tiden känns just idag. Men vad händer med tiden när jag sitter still i ett flygplan? Förflyttar jag mig då både genom tid och rum? Jag befinner mig fortfarande i min tid. Andas fortfarande. Men nedanom planet, i de länder vi passerar, visar klockan olika tider. Människorna har olika perspektiv på tiden, men jag tror att det ändå är samma tid. Kanske finns det alltså bara en tid och den är allt vi har? Så när vi vill hitta något vi har gemensamt med människor omkring oss kan vi alltid hänvisa till att vi delar tiden. En god början på vad som helst!