Långsamt

Tack Sara för din kommentar på mitt förra blogginlägg, den betyder mycket för mig!

Min blogg fungerar enligt "långsamhetens lov". I motsats till vad som sägs om bloggar och hur man ska sköta dem, tillåter jag mig att skriva sällan. Nu har jag också tillåtit mig att svara dig med lång fördröjning. Jag tänker inte bortförklara detta, utan jag vill berätta om insikter jag gjort under tiden.

Genom att lämna din kommentar obesvarad så här länge har jag burit den med mig och tänkt på den väldigt ofta - säkert oftare än om jag svarat direkt. Så här har det varit: Först tänkte jag "Jag borde svara", sedan "Jag borde ha svarat redan" och sedan "Oj oj oj, nej, så rysligt, jag borde ju ha svarat för länge sedan!"

Och någonstans där kom tanken -  det är okej som det är eftersom alla de här tankarna på att skriva ett svar till dig har innehållit minnet av din kommentar, orden "Tack för påminnelserna!" Och dessutom har jag varje gång jag tänkt att jag borde svara också känt glädje över att du har läst vad jag skrivit!

Jag påstår inte att det långsamma alltid är det rätta, men det KAN synliggöra vilka krav jag/vi ställer på mig/oss. TACK Sara!