Om att räka till

Hela dagen har jag haft det här blogginlägget framför mig, för att jag tänkt och velat skriva ett inlägg. Men först ska jag bara ... och sen ska jag ...

Och nu är min arbetstid över och pojkarna ska hämtas från dagis.

Jag ville skriva om att vi alla räcker till som vi är, att vi inte behöver åstadkomma underverk, inte vara perfekta och inte jätteduktiga och prestera bara fantastiska saker. Det räcker med lite. Det räcker alltid.

Alltså får det här blogginlägget nu bli ett exempel på detta. Jag ville skriva det. Jag fick det gjort. Det duger bra så här. Om du hittar stafvel så gör det ignentign.

Solsken och skugga

Det är ett välkänt fenomen, rent av klichéartat, men jag vill ändå skriva ett blogginlägg om vårsolen och vad den ställer till med för en del av oss, ibland. Jag tror att det handlar om den plötsligt så tydliga kontrasten mellan ljus och skugga. Alla våra möjligheter och omöjligheter blir extra tydligt synliggjorda.

Nu gäller det att vara ute i solen. Bli lite lagom brun, få D-vitamin, njuta av fågelsången och smältvattnet som strömmar och flödar, drömma om underbar sommar och så där i högsta allmänhet vara lycklig ända in i själ och hjärta. Så där som jag minns att det kändes att vara en nyförälskad tonåring och faktiskt sväva fram utan att röra vid marken.

För den som känner sig trött och blek, rentav riktigt eländig, finns ingenstans att ta vägen. Du kan köpa dig ett par riktigt stora och mörka solglasögon - tack och lov är det visst modernt för tillfället - eller stanna inne och försöka gömma dig. Där ser du tydligt allt damm och all smuts som samlats på hög. Och känslan av otillräcklighet blir förlamande stark.

Eller så kan du göra medvetna val. Välj att känna dig lycklig. Lycklig över att du har ett hem där livet levs och det samlas damm och smuts. Strunta i att du är blekare än grannen som nyss kom tillbaka efter en heldagsskidutflykt över isarna och var nöjd med att du valde att städa bort alla gamla papper som låg längst ner i skrivbordslådan. Välj att inte jämföra dig med någon annan. Att inte gömma dig. Du är fantastisk, och det enda liv du verkligen känner till dammet i, är ditt eget. Unna grannen den där skidturen och unna dig själv det där extra chokladpåskägget du åt medan du städade bland pappren.

Och gå för sjutton ut och sväva fram genom våren som en nyförälskad tonåring, för det har du minsann förtjänat!